Tackar ödmjukast...

För solen varma strålar.

Som ger liv och energi till oss alla.

Som också påminner mig om.

Att det är dags.

För mina fönster att bli putsade.

Att det är dags.

För att damma lite mer.

Tror det finns en och annan som kikar in här som vet exakt vad jag menar.

Grattis till er andra.

Antingen.

Har ni ett tipp-topp hem.

Älskar att städa.

Eller.

Fel på synen.

Jag älskar iallafall solens strålar!

Saknade dem i lördags.

Då hade vi slagit upp portarna till Loppisen.

Och dagens spenderades utomhus.

En rostig kropp.

Slipper helst.

Både kyla och blåst.

Men som vi alla känner till.

Vädret styr vi inte över.

Så än en gång.

Tackar jag min gode vän för värmefilten.

Annars, förutom solens frånvaro... var lördagen precis som jag hoppats.

Så även söndagen.

Som till stor del.

Spenderades utomhus.

I SOLEN

och

Avslutades med fjäderfä-vänner.

Så idag.

Efter helgen som varit.

Behövde jag inte vara särskilt medial.

För att förstå.

Att den rostiga kroppen.

Skulle protestera.

Vi känner varandra.

Den rostiga kroppen och jag.

 

Tackar ödmjukast för det människor jag har förmånen att ha i min omgivning.

 

Vad vore livet.

 

Utan familj och vänner?

____________________________________

NAMASTE