Ord känns överflödiga!

Egentligen.

Är ord överflödiga.

Men några blir det ändå.

Den lille svarta terroristen.

Som gör.

Att mitt hjärta svämmar över av kärlek.

Är ingen liten kille längre.

En stadig betongklump.

Känns det som.

När han springer på en i ett av sina glädjefnatt.

Min trogne följeslagare.

Att ha en TITUS vid sin sida.

I alla lägen.

Känns minsann tryggt.

Att jag ÄLSKAR denna kolsvarta terrorist.

Har väl inte undgått någon.

Och.

Han ÄLSKAR sin matte också.

 Lyhörd & Villig.

När matte ber om något.

Inte lika.

Lyhörd & Villig.

Om någon annan ber om något.

(läs stendöv)

Det är mattes kille det. 

Ingen tvekan om det inte.

__________________________________